Ungefär kl 03.00 natten den 16e juni vaknade jag av att jag hade jätte ont i magen, och trodde såklart att det var sammandragningar pga att jag var jätte kissnödig. Upp å kissade och gick sen å la mig igen. Fick ont i magen igen och jag vågade inte hoppas på att det var värkar eftersom det hade varit falskt alarm veckan innan.
Då jag hade "värkar" med 8 min mellanrum i cirkus 2-3 timmar natten mot Johans födelsedag, så jag ringde efter pappa som skulle vara barnvakt, han bor typ 17 mil bort. Sen bara avtog allting, så han fick vända om hem. Fast han fick ju faktiskt fira Johans födelsedag så det var ju inte fyskam ;)
Men hursom hellst så kom magontet oftare, och starkare. Jag kunde då INTE somna om. Men vågade fortfarande inte hoppas, så jag smög mig upp kring 04.00 och satt mig vid tvn och åt glass, "Under solen" gick på tv då ;)
Magontet forsatte komma, och jag tittade upp i taket och bet mig i läppen varje gång de kom, så ja började ana ugglor i mossen då dom gjorde så jäkla ont.
Jag klockade, och mycke riktigt 6-7 min mellan värkarna och dom var smärtsamma. Jag tog föresten två alvedon också direkt efter jag kissade kl 03.00 för att vara på den säkra sidan om de va nå konstiga sammandragningar, för då hade de ju försvunnit med alvedonen. Men de gjorde dom ju inte..
Så jag gick ut och satte mig på bron i soluppgången och ringde till förlossningen i Sunderbyn, berättade att jag var lite orolig att de va nått som skulle avta, och jag ville ändå inte åka in för sent i och med jag var omföderska. Så barnmorskan sa att prova vara hemma ett tag till och då du känner att du vill komma så kommer du.
Gick och satte mig i soffan igen, men de var som svårt å sitta still eftersom jag hann bli lite nervös. Så jag började plocka i ordning Timos grejer så allt skulle vara färdigt till barnvakten, plockade ihop bb väskan och klädde på mig. För jag tänkte att jag lär knappast ska gå i säng igen och sova.. Å ju mer jag rörde mig desto mer värkar fick ja.. Tog två alvedon till och tänkte att jag skulle se om de försvann me dom, satt mig vid tvn igen och sen skyttetrafik på toan. Dom avtog inte, tvärtom..
Så jag ringde till barnvakten, vad skulle jag gissa på vad klockan var? halv sex kanske.. ringde även till pappa och sa att vi skulle strax bege oss mot förlossningen, så om han ville så fick han börja pillra sig iväg mot Piteå. Han skulle nämligen byta av barnvakten.
Jag väckte Johan och sa att nu fick han allt ta å smyga sig upp för nu bäre iväg. Jag gjorde i ordning kaffe, och Johan hoppade i duschen. Sen kom våran barnvakt och vi for iväg, kändes så konstigt att lämna min sovande gounge i sängen och veta att när jag kommer hem igen är nog chansen jävligt stor att han inte är mitt enda barn nå mer :P
Jag hittade inge ätbart att äta hemma som föll mig i smaken så jag hade bestämt att vi skulle stanna av i norrfjärden så jag skulle få trycka i mig en korv och dricka en stoooor cola, men det var ju såklart stängt. Så jag fick lite småpanik över att föda barn och inte ha nå mat i magen.
Sen så hände ju de som ingen gravid kvinna med värkar vill vara med om, punktering..
bortanför storheden tro ja de va, hade ganska fullt upp med att andas och försöka slappna av. Plus då ha lite småpanik för att vi inte skulle ha nått däck eller domkraft.
Men tur jag ha hitta rätt karl! Jag tror de tog två-tre minuter så hade han bytt däck, så där jagade ja upp mig totalt i onödan :P
Sen va vi på rull igen, jag tror vi var på förlossningen strax före 07.00 nångång, och då fick jag ligga i ctg en stund. Jag var då öppen 4-5 cm.
Sen fick vi fika på BB eftersom jag var tom i magen, så det löste sig ju också :)
Jag fick sen ett rum på förlossningen där vi fick lägga in våra grejer, och byta om. Till en sån där ursnygg vit skjorta, och såklart utan bh. Nått jag inte är bekväm med alls! Har man stora pattar så äre int så jäkla kul att vara utan lite stöd :P
Fick panodil och lägga mig i ett badkar. Såklart så hade jag Johan med mig som passade upp mig, fyllde på med varmvatten och ba allmänt passade upp mig.
Sen blev jag lite dåsig av all värme så jag ville kliva upp, jag skulle tro klockan var halv 9 då.
Fick börja med lustgas, jag kände att jag kunde faktiskt hantera värkarna utan. Inte så att dom var icke-smärtfria eller så, för ont gjorde de ju såklart, men det var int så att jag ville dö riktigt än. Men jag tänkte att lika bra börja köra med lustgasen då man får, varför ha ont i onödan? Eller, den tar ju egentligen inte bort nån smärta, men det är ganska skönt att efter en ond satavärk få bli lite lullig i skallen:)
Jag kämpade på, med johan breve mig såklart och utan han hade de fan inte gått! Han masserade mig på ryggen, hjälpte mig när jag var tvungen att stå upp  (för att ungen skulle rotera ner fortare) vilket var skitjobbigt när man fick värkar, han gav mig dricka/äta, han pushade och sa dom absolut rätta sakerna. Han höll handen och kramades. Helt exemplarisk karl att ha med sig på en förlossning!
Jag skulle tro att runt 11 tiden så kom en barnmorska in och kollade hur öppen jag var, vilken var 5-6 cm och frågade om jag ville ha EDA (epidural) men jag sa att jag ville prova en stund till utan. Hon sa då att det är nog dags att sätta in en för annars kan de blir för sent, sen gick hon ut igen. Så jag låg och kämpade på en stund till och Johan tryckte på om att han tyckte jag skulle ta EDA för att slippa ha ont. Så jag övervägde och tryckte på knappen så hon kom in igen och sa att jag ville sätta en EDA.
Doktorn kom in, och då hade jag riktigt ont. Precis som med Timo så var då ganska borta pga all smärta så ja minns väldigt lite från de dom satt in den. Annat än att de gjorde JÄVLIGT ont, med Timo så touchade han en kota så de kändes som att hela ryggen knäcktes, den här gången så tryckte han in luft (enligt Johan) så det kändes som jag fick elstötar i hela ryggen. (Johan berättade att doktorn försökte vara nån lustigkurre å skämtade om allt men jag hörde ju som ingenting) Så ja låg ju å åmade mig, sen när de va klart så sa jag till Johan att det kändes som jag kröjma för ingenting å kände mig jätte fjantig som skulle gnälla så jävulst.
Men han sa de att jag förstår dig för jag har fan också gnällt om de ha vare jag som låg där..
Sen så avtog alltihop, jag hade inte ont längre! Skönt på ett sätt, men nog fan äre småjobbigt då de ska dra ut på de. Så inga värkar, vilket innebar att jag och Johan powenapade en timme tro ja, kring 12 kom dom in och frågade hur värkarna var, men jag hade ju inga. Så värkförstärkande dropp satte dom in (fick ja även göra me Timo efter EDA) jag var då öppen 5-6 cm så de hade inte hänt så mycke. Jag var tvungen stå upp för att bäbisen skulle rotera ner fortare, eller få lite hjälp på traven. Det var jätte jobbigt, jag mådde så jävla illa att jag trodde jag skulle kräkas flera gånger (som jag gjorde me Timo) men inge kräk. När jag tillslut kände att jag höll på att svimma av så bad jag om att få lägga mig ner, så ja låg ett tag och tänkte nä.. Ja måst få fart på detta, så jag snodde mig på alla fyra. Jag hade egentligen aldrig ont i magen när jag hade värkar, utan jag hade mer ont neråt i murran. Lite småskitnödig, och ett jäkla tryck neråt. Kändes inte som att nått skulle ut än, utan de tryckte bara å gjorde jäääätte ont. Så lustgasen var ett måste, hade aldrig klarat mig utan den heller när dom kände hur öppen jag var, och när dom satt in elektrod på ungens huve, och när dom tog hål på fostervattethinnan (kring 10 tiden) och en värkavkännare i min livmoder. HELVETETS JÄVLAR va ont de tog! Tammefan ondare än värkarna..
Hursom hellst, vid 1 tiden (efter jag ätit lunch i varje fall, men jag minns inte alls vilken tid jag åt) så sa min dåvarande barnmorska adjö för hon slutade för dagen och berättade att en jätte gullig tjej skulle byta av henne som hette Hanna. Jag blev helt överlycklig och sa att de kan vara hon då som var me på Timos förlossning!
Jo hon var finska, mycke riktigt! En ängel kom in i rummet! Världens bästa barnmorska, så jag å johan blev riktigt glada! :)
Sen så ökade dom på värkförstärkandet och jag bad om att få in en sån där pilatesboll att sitta på, få se om de hjälpte lite grann att skjuta ungen neråt. Johan sprang och hämtade en, och Hanna satt in en värkavkännare på livmodern så jag gatt vila en stund efter de för som sagt de gjorde jätte ont. Medans jag vilade hade jag ju dom där konstiga värkarna, jag hade inte ont i magen alls faktiskt. Bara att de tryckte neråt, jätte mycke och jätte ont.
-Ska de verkligen vara så här? Kände jag aldrig me Timo..
-Jomen jag kan undersöka dig får vi se hur du ligger till!

-Eh, det är knappt 1 cm kvar sen är du helt öppen så jag måste springa efter lite folk nu!

Så int hann ja sitta på nån boll int, Jag började känna att nu jäklar bär de av!
Jag såg folk förberedde grejer runt om mig och jag tog bara tag i Johan och sa att nu jävlar kommer de nå!
Det tryckte på uta bara fan, å så var då krystarbetet igång. Det som jag tycker är absolut värst, jag kan ta värkarbetet med en klackspark. Men fyfan när ungen väl ska ut, det är de värsta. Smärtan går inte att beskriva med ord, och den här gången gjorde de ännu ondare än me Timo!
Jag minns inte hur många värkar det tog innan han var ute, jag skulle tro 5-6 stycken. och att hela värkarbetet tog 20-30 min. Kan uppdatera här sen när jag har journalen i handen!

Johan höll handen min och stöttade mig till tusen! Hanna var underbar, hon visste ju att jag var jätte rädd för själva krystandet så hon stöttade också. Jag minns att hon bresade upp hela härligheten med händerna och att hon tog i gode mycke, antar att hon skulle hjälpa till för att det skulle gå fortare. Jag vet att jag skrek som en idiot, för jag hade ont i halsen sen. Och att jag skrek flera gången "DET GÖR OOOONT!!"
Minns också att när sista värken kom så pressade jag ju såklart uta bara fan och de bara sprutade blod/vätska/grejs så jag hörde hon sa "Åjdå!" sen så slank han ut och det var den SKÖNASTE känslan jag var me om. Självklart hade jag ju ont men ååh, få slippa känna hela nederdelen brinna upp! För som sagt, den här gången gjorde de mycke ondare än me Timo och att värkarbetet var kortare krystarbetet var längre den här gången. Värkarbetet med Timo var ju ändå 27tim. (om ja minns rätt så var krystarbetet 20min)
Nu så tog det 12 tim.
Men att EDAn tog bort all smärta i magen och att jag bara kände trycket neråt i murran tycker jag var skitfränt, och att de helt plötsligt från ingenstans var dags att trycka ut han! Snabbt gick de och varken jag eller Johan hann riktigt va me på slutet. Johan började storgrina och såklart hakade jag på, men jag grät faktiskt mest för att det var så jävla skönt att slippa ha en sprickande murra! För känslan när man känner nått varmt, blött bara åker ut efter att ha kännt sig sprickfärdig är så jävla skönt, som när man ha spänt sig i sinne och sen bara slappnar av i kroppen. Underbart! Sen när dom lyfte upp han så var snoppen de första jag såg, så ja behövde aldrig fråga va de blev :) Sen fick jag upp han på bröstet och kände såklart att han var lite större än va Timo var när han kom :) Johan och Hanna slog vad om vad han vägde, å såklart hade Hanna rätt. Märks att hon ha jobba me detta ett tag då hon kan känna vad vikten är ;)
Så 3800g och 51 cm lång. Klockan 15.04 slank han ut!
Så lik sin storebror, den enda skillnaden är näsan. Annars så ser han likadan ut som Timo gjorde!
Vi fikade den berömda fikabrickan, tog kort, ringde till nära och kära och myste till tusen! Sen fick jag äntligen duscha, och det var gudomligt! Å få ta på mina egna kläder.
När Timo kom var jag riktigt obekväm me att duscha direkt efter, för jag var så jäkla rädd att de skulle göra ont. Å jag var inte lika snabb heller på att ta på mina egna kläder utan gick i dom där förbannade vita skjortorna för jag visste inte man fick ta på sig sina egna kläder:P
Jag började känna att jag inte mådde såbra när jag hade klätt på mig, och skyndade mig efter en kräkpåse och spydde som en gris. sen lämnade vi förlossningsrummet då klockan var runt halv sex, och fick ett rum på BB. Jag kände då vi flyttade oss att jag mådde inte riktigt hundra, men jag fick in min middag och johan satt med mig medans jag åt. Det var de godaste jag ätit för ja va ganska hungrig. Biffstroganoff och potatis, hur gott som hellst! Men, dröjde inte många sekunde innan jag spydde upp alltihop och besvikelsen var stor :P
Jag fick faktiskt inte behålla nån mat på hela kvällen så ja drack bara vatten och försökte sova. Var hur slut som hellst, minns inte att jag var så trött efter Timos förlossning. Visserligen hade jag Johan med mig då, för han fick åka hem kring 19 tiden för att ta hand om Timoplutten hemma. Så då blev jag å minsta lillemannen själva på bb.
Hade redan bestämt mig att jag skulle åka hem på morgonen, för jag hade ju som allt jag behövde veta i min ryggsäck för det var ju inte så länge sen Timo var så liten :P Å jag behövde som ingen hjälp med amningen heller, så jag tror dom på bb visste knappt att jag var där, jag var in å försökte få i mig lite fika på kvällen annars så var vi på rummet å sov och bara myste.
På morgon så steg vi upp kring 9, fick fara direkt på läkarronden och sen fikade jag litegrann och då kom Johan och Timo för att hämta hem oss :) Så kring 10 tiden dagen efter åkte vi hem :)
Me Timo stannade vi 3 dygn, men då var de lång vatten avgång (infektionsrisk) och jag var förstföderska så de va ganska skönt att få hjälp och stöd med amningen då man inte kunde nå, och då var Johan me hela tiden:)

På BF dagen, 16e Juni kl 15:04 så behagade min 3800g tunga och 51cm långa son att titta ut!

Nu är jag tvåbarnsmamma:) Känns faktiskt overkligt, men man går inte obemärkt förbi ;) Hinner NADA!
Jag var överlycklig då jag hann sitta ner och skita i lugn och ro idag, dock hade jag nykomlingen i bilstolen gungandes breve ;) Men allra mest lycklig är jag över att ha fått så jävla fina barn! :D
Han är dock namnlös, vi har ett namn som ligger och gror. Men jag har inte sugit på karamellen ordentligt än, var betydligt svårare att hitta ett namn den här gången än till Timo!

Hade tänkt nu snöra upp min förlossningsberättelse men den kommer i ett separat inlägg, och det är nått jag faktiskt gör i första hand för min egen skull för att jag ska kunna läsa sen om hur dagen var, sen så förstår jag att det är intresssant för er andra också! :)

Barnet

Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.

Vikt 3 450 gram.

Mamma

Symfus-fundus är nu 33-38 centimeter. Kanske du känner dig som en jätte. I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar. Men härda ut, snart är förlossningen här.

Vila!

Vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Kanske får du inte sova på 24 timmar om du har en lång latensfas med värkar som håller dig vaken. Så sov så ofta du bara kan innan! Har du svårt att sova - vila istället.

Pappa/partner

Nu är det dags vilken dag som helst! Kanske adrenalinet börjar pumpa när du tänker på förlossningen. Det är svårt att föreställa sig ett liv efter magen. I alla fall om det är första gången. Prata med dina nära och kära om hur det var för dem.

Hos barnmorskan/kontroller

Nu kanske du går på ditt sista besök hos barnmorskan före förlossningen. Men försök att inte bli allt för besviken om det blir några besök till. Barnmorskan kontrollerar hur barnet ligger, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Prata gärna om förlossningen om du är orolig. Nuförtiden förs journalen elektroniskt, så det enda ni egentligen behöver ta med er till förlossningen i pappersform är provsvaren det vill säga blodgrupperingen och svar på screeningproverna. Men de flesta barnmorskor lägger kopior på journalen i mappen, så ta med dig den mapp som barnmorskan gjort i ordning åt dig. Glöm inte att ta med dig legitimation!

---

Jaha, snart är de här över! Både lättad och lessen. Det är som sagt gode speciellt å ha en liten i magen, men också fyfan va man få plågas! Så känslorna svajjar :P

Tji fick ja, skrev tidigare att ja int börjat domna av i händerna och jag trodde faktiskt jag skulle få slippa. Eh, nää!
Nu vaknar man titt som tätt av att man ha totalt domnat bort i händerna, kan inte böja handlederna osv. Dra barnvagnen går an, men inte nå mycke långa bitar. Så tjoho! Här har karpraltunnelsyndromet anlänt!
Jag is INTE fara å köpa nått handledsskydd, för som sagt det är snart över. Men får inte längre låna av MVC som jag fick sist, antagligen för några tölpar inte lämna tillbaks sakerna dom lånat. Så då går de ut över oss som verkligen skulle behöva fått låna och som faktiskt lämnar tillbaka!

Idag är de sista dagen timpen är heltid på dagis, nu äre 15 timmars som gäll ända fram till den dan jag börjar om att jobba! Eller bli sjukskriven.. men det är nog ingen risk :)
Sen nästa fredag så får han sommarlov och ska vara hemma fram till Augusti då han börjar om med 15 timmars. Känns också både och, skrämmande att ha han hemma och en liten bäbis. Men också underbart för jag vill ju ha han här:) är bara så rädd att inte räcka till riktigt, och min sömn gruvar ja mig lite för också.. Sov int så mycke när han var pluttbäbis, så hur lite kommer de inte bli nu? Jag överlever nog, men hoppas det blir något sånär uthärdligt för dom jag bor me ;) hehe.

Nä, nu ska jag ta å lyfta på häcken och spackla färdigt timos rum så det är ur världen nångång!! Sen lägga mig å zZova till det är dags för hämtning på dagis!

Nån som tycker de är skitroligt å klippa gräset me pappa:) Jag for faktiskt dan baki å köpte en gräsklippare till han på Barnens Hus. Mycke populärt! Den och rutchkanan!

Vafan, snart är ju denna plåga över!? Men jag vill int! Det är så jävla mysigt å speciellt å va fet och ha nått som lever och bökar i magen! Buhuu..  Liite till bara!

TVÅAN

2012-10-26 positivt grav. test

2012-10-30 inskrivning hos bm [x]
2012-11-20 glukosbelastning och provtagning hos bm [x]
2013-01-16 ultraljud  [x]
2013-01-16 besök hos läkare ang. foglossning och sd [x]
2013-01-21 besök hos bm hjärtslag 140  [x]
2013-03-04 besök hos bm hjärtslag 144  sf-mått 26 [x]
2013-04-02 bm+gluk bel. hjärtslag  136  sf-mått 30  [x]
2013-04-02  UL+ kontroll i Sunderbyn [x]
2013-04-29 besök hos bm hjärtslag 146  sf-mått 34 [x]
2013-05-13 besök hos bm hjärtslag 134  sf-mått 35
skrutt fixerad :) [x]
2013-05-27 besök hos bm [ ]

2013-06-16 BF  [ ]  
 
______________________________________________

TIMO

2011-03-08 positivt grav. test 

2011-03-24 inskrivning hos bm [x]
2011-04-21 provtagning hos bm [x]
2011-05-18 glukosbelastning [x]
2011-06-16 ultraljud [x]
2011-07-04 besök hos bm hjärtslag 160  [x]
2011-07-20 besök hos bm ang. foglossning
2011-08-16 besök hos bm hjärtslag 136  sf-mått 27 [x]
2011-08-17 föräldrakurs [x]
2011-08-30 förlossningsförberedelse del 1 [x]
2011-08-31 besök hos bm hjärtslag 140  sf-mått 29 [x]
2011-09-07 glukosbelastning [x]
2011-09-13 förlossningsförberedelse del 2 [x]
2011-09-21 föräldrakurs [ ]
2011-09-21 besök hos bm hjärtslag 136  sf-mått 33 [x]
2011-10-04 besök hos bm hjärtslag 136  sf-mått 34
skrutt fixerad :) [x]

2011-10-12 undersökning på PÄS/Ultraljud - för lite fostervatten

2011-10-18 besök hos bm hjärtslag 136/160 (lilln fick för sig att busa där inne när bm skulle mäta) sf-mått 35 [x]

2011-10-19 Ultraljud ang. fostervatten, allt såg bra ut :) [x]
2011-10-31 besök hos bm hjärtslag 132  sf-mått 37 [x]
2011-11-09 UL + kontroll i Sunderbyn [x]
2011-11-11 UL + kontroll i Sunderbyn [x]
2011-11-14 besök hos bm hjärtslag 140 sf-mått 37  [x]

2011-11-23 BF [x]

2011-11-24 Timo kom till världen  [x]

---

Dagens kalender :)

Som sagt, länge sen jag uppdaterade hära men så äre när man ha småbarn kring bena!

Vars ska jag börja?
Sist jag skrev var jag i v 25, alltså 10-11 veckor sen.
Jag har fortfarande ont, å ondare! Att vända sig i sängen är en kamp kan jag säga, tur jag har fin karl som vaknar på natten när jag åmar mig och halvgråter för ja int ä se vända på mig eller ta mig upp när jag ska på toa så han är så snäll och hjälper och knuffar lite ;)
Har foglossning i symfysen (murrbene), rygg och ljumskar. Men det blev en jäkla skillnad att byta skor!
Jag schåda ju och går me Timo på dagis och när de ska småhandlas, och jag blev såklart sängliggandes efter en sån tur, men när ja la bort mina platta pumaskor och börjat använda mina löparskor (adidas) så har jag faktiskt inte alls fullt lika ont! Så de gör visst mycke ändå va man ha på fötterna, nått som J har tjatat på mig om i år. Men ja ha som int vare så jäkla brydd :P
Jag är uppsvullen i både händer, fötter och ben. Något jag inte minns jag var nått överdrivet iaf me Timo. Så jag går med stödstrumpor nu. Ringarna på fingret har jag fått plocka av för ja ha svulle så pass..
Jag är dock inte öm i tissarna alls=) och det var ja me Timo, de minns ja ;)
Å större är jag. Det vet ja, fast jag har samma vikt som me Timo, samma SF mått :) Å de känns jäkla skönt, jag har större mage och då känner man sig ju automatiskt fetare, så ja ha vare jätte orolig över min vikt å så, men då vi såg på kurvan hos Bm att jag ligger som me timpen så känns de så mycke bättre, dock kan jag kanske förvänta mig bli lite tyngre i och med jag samlar på mig mer vätska nu.
Men hittils äre 12kg + på vågen ;) hähä!
Tiden har gått 1983845876ggr fortare den här graviditeten än me Timo. Jag vill inte sluta va gravid än! Ska jag få försöka N J U T A dom sista fyra veckorna nu, trots det är svårt för jag längtar ju såklart efter en normal kropp och kunna röra mig på ett annat sätt..

Lillplutt är dessutom fixerad. Dock senare än va Timo gjorde, han fixerade sig kring vecka 32-33. Å det är nått jag också pustar ut över, för jag ha i mitt stilla sinne vare lite orolig om den inte fixerar sig, då blire ju vändningsförsök å funkar inte de, jaa.. då äre kejsarsnitt! Å det är de absolut sista ja vill!
Vill känna den där förbannade brännande känslan i murran igen då ongen ska ut ;P Eller som min barnmorska sa när Timo skulle klämmas fram "Visst känns det som det är djävulen som härjar där nere?"
Däremot så KÄNNS de att den ha fixerat sig. Trycker neråt nå kopiöst när man går, å i synnerhet om ja är piss nödig:P

Jag äter lite järntabletter också, ungefär varannan dag. Jag har inte dåligt järnvärde, men det får inte sjunka mer. Så vare inte me Timo. Då var de jävlat högt å fint järnvärde :)
Det är så kul attt jämföra hur de va me han och hur det är nu :) Å det är faktiskt stor skillnad:)


35+2. Fyfan va fet jag är!
måst ba dra ett kort från då jag nästan nyss fått plus på stickan:) (7+3)

---

v. 37

Bebisen lägger fortfarande på sig – ungefär 28 gram om dagen. Den väger kring 2,7 kg och är ungefär 47 cm lång. Vid den här tiden kan du eventuellt känna att bebisen rör sig nedåt och trycket i den nedre buken ökar. Detta gör att dina lungor och din magsäck får mer utrymme och det kan bli lite lättare att äta och andas.

Det kan däremot bli jobbigare att gå – för en del kan det kännas som om bebisen är på väg att ramla ut! Det fortsatta trycket på blåsan gör att du kan behöva gå på toa ofta. Fortsätt äta bra, både för din skull och bebisens. Läs vår kostguide om du vill ha inspiration.

I slutet av denna vecka anses du fullgången och bebisen kan i princip födas när som helst från denna tid. (Mellan 37 och 42 veckor räknas graviditeten som fullgången – innan 37 veckor anses bebisen underburen och efter 42 veckor överburen.)

Du kanske har märkt att brösten läcker lite. detta är helt normalt. Dina bröst har börjat producera den mjölk som kallas kolostrum eller råmjölk och som ger ditt barn en bra start. Om du känner att förlossningen börjar, kommer din barnmorska att undersöka livmoderhalsen. Hon kommer att se om den har börjat utplånas (bli tunnare) och dilateras (öppnas).


(Går inte att lägga till nån bild för blogg.se är så jävla muppigt nu ..)

hähheu, det märks att man ha lite annat för sig då man ha en liten herre att ta hand om :P Man hinn int riktigt ta sig tid å sitta å uppdatera hära :)
Mycke ha säkert hänt, men ja minns int så mycke av de. Jag försöker sova och vila de mesta ja kan för kroppen min vill int riktigt hänga me i svängarna alls :/

Vi ha vare i Malå över påsken, kört skoter och myst massor!
Ni får se i bilder!

 

Jag fick beviljat grav. penningen! Så nu kan jag pusta ut! Även sjukpenningen, så nu ska jag luta mig tillbaka och NJUTA av denna graviditet. Som kommer att gå hur fort som hellst, herregud.. det är bara 116 dagar kvar!
Bara nu inte alla dessa krämpor hinn ta live av mig innan, men jag ska bara räcka finger och ligga i soffan och pilla navelludd, iaf dom dagar lilleman är på dagis ;)

Förra veckan tro ja de va så for vi åt lule å hämta en säng åt lilleman :)
tyckte de passa utmärkt att vänja han å sova i egen säng, och i eget rum ;)
Blir ju så konstigt för han när han får ett syskon, och DÅ helt plötsligt bli ivägföst i eget rum.. För jag vill hellst inte ha han sovande hos oss då, tyvärr när man ha en hungrig bäbis som ska äta varannan timme.. Mycke grin och oväsen för en liten kille som ska sova!

Han är då jätte duktig, ha inte vare nå problem alls me läggningarna. Därimot ha han fått komma till oss på nätterna, vilket jag tycker är helt okej! Så länge han vänjer sig vid att lägga sig i sin egen säng.
Han ha ju vare magsjuk också så då äre ganska skönt å ha koll på han, sen har jag lite svårt å klippa navelsträngen faktiskt :]

Ska väl kasta in nå kort på rumme hans, som jag är riktigt nöjd me :) blev så mysigt! Nu ska bara min far komma hit och fixa dörrarna, så det blir separata dörrar till varje rum, så man slipp gå genom ett för att komma till ett annat, bla så får ju lilla damen springa genom timpens rum.. inte okej. Och då blire tapetserat om!

Sen så har ju gubben köpt en fristående stuga, varmbonad jätte fin! :) Som lilla damen ska få börja bo i senare, då får alla varsitt rum! Vi har inte de största huset om man så säger, men jag hoppar inte vi blir så jäkla långvariga här., Trivs int me så nära till  grannar osv.
Bara man hitta drömstället nånstans, där alla ryms!

Blir lite frustrerad, ha börjat svälla i ansiktet (antar jag!?) för pluppen måste jag ta ut på kvällen, den skäver in i läppen å de är aj aj :(

Å precis så vare när Timo skulle komma, men typ i slutet av grav! Kanske v 37 eller 38.. Inte v 22!

J igår.. : "Meh, vilken finn explosion du har fått.. Varför de??"

Jaa.. varför kan man ju fråga sig. Antar de är hormoner som spökar, för jag ha fan en explosion av finnar. Vilken jag inte brukar ha i normala fall, och inte när timpen låg i magen..

Blev heltidssjukskriven i Torsdags, som sagt ryggen vill inte hänga me. Å idag känner jag inte av den fullt lika mycke, men då ljumskarna. Blä.. Nätterna ä int roliga heller, man ligg fan int skönt å på nå jävla vis! Vaknar av att de gör så ont då man ska sno sig.
Somna gör man då me kudde mellan bena och ett försök till att ha värmepåsen på ryggen.. Går väll sådär! :P
Är orolig över FK, tydligen så ligger jag på sjukdag bla bla, och dom tar slut i Maj. Varför ja ligg så långt fram va för jag va sjukskriven i aug-sept 2011, å de räknas tydligen in eller nåå, fattar int riktigt men ba le och se glad ut!
Å får jag inte grav. penning i april, så vet ja int hur jag ska göra.. För i Maj slutar mina sjukdagar, då måste jag söka nytt jobb (?!) för att vara tillgänglig till hela arbetsmarknaden, för mitt jobb klarar jag ju inte av med mina krämpor. Jag förstår mig inte på FK, de kan jag så mycke som säga..
Men jag ska spöa den som inte beviljar mig grav. penning! För tungt jobb har jag! Åtminstone tvinga me mig människan som nekar och låta den lyfta ALLT. Få se hur uppfattningen ser ut då, för har inte den personen träningsvärk efter då vet ja int ;) För man måste lära sig en viss teknik för att lyfta och bända dessa slangar, ananrs får man aj aj i musklerna.

 

3659+/-*//

/ Timo