Life is a highway

Ungefär kl 03.00 natten den 16e juni vaknade jag av att jag hade jätte ont i magen, och trodde såklart att det var sammandragningar pga att jag var jätte kissnödig. Upp å kissade och gick sen å la mig igen. Fick ont i magen igen och jag vågade inte hoppas på att det var värkar eftersom det hade varit falskt alarm veckan innan.
Då jag hade "värkar" med 8 min mellanrum i cirkus 2-3 timmar natten mot Johans födelsedag, så jag ringde efter pappa som skulle vara barnvakt, han bor typ 17 mil bort. Sen bara avtog allting, så han fick vända om hem. Fast han fick ju faktiskt fira Johans födelsedag så det var ju inte fyskam ;)
Men hursom hellst så kom magontet oftare, och starkare. Jag kunde då INTE somna om. Men vågade fortfarande inte hoppas, så jag smög mig upp kring 04.00 och satt mig vid tvn och åt glass, "Under solen" gick på tv då ;)
Magontet forsatte komma, och jag tittade upp i taket och bet mig i läppen varje gång de kom, så ja började ana ugglor i mossen då dom gjorde så jäkla ont.
Jag klockade, och mycke riktigt 6-7 min mellan värkarna och dom var smärtsamma. Jag tog föresten två alvedon också direkt efter jag kissade kl 03.00 för att vara på den säkra sidan om de va nå konstiga sammandragningar, för då hade de ju försvunnit med alvedonen. Men de gjorde dom ju inte..
Så jag gick ut och satte mig på bron i soluppgången och ringde till förlossningen i Sunderbyn, berättade att jag var lite orolig att de va nått som skulle avta, och jag ville ändå inte åka in för sent i och med jag var omföderska. Så barnmorskan sa att prova vara hemma ett tag till och då du känner att du vill komma så kommer du.
Gick och satte mig i soffan igen, men de var som svårt å sitta still eftersom jag hann bli lite nervös. Så jag började plocka i ordning Timos grejer så allt skulle vara färdigt till barnvakten, plockade ihop bb väskan och klädde på mig. För jag tänkte att jag lär knappast ska gå i säng igen och sova.. Å ju mer jag rörde mig desto mer värkar fick ja.. Tog två alvedon till och tänkte att jag skulle se om de försvann me dom, satt mig vid tvn igen och sen skyttetrafik på toan. Dom avtog inte, tvärtom..
Så jag ringde till barnvakten, vad skulle jag gissa på vad klockan var? halv sex kanske.. ringde även till pappa och sa att vi skulle strax bege oss mot förlossningen, så om han ville så fick han börja pillra sig iväg mot Piteå. Han skulle nämligen byta av barnvakten.
Jag väckte Johan och sa att nu fick han allt ta å smyga sig upp för nu bäre iväg. Jag gjorde i ordning kaffe, och Johan hoppade i duschen. Sen kom våran barnvakt och vi for iväg, kändes så konstigt att lämna min sovande gounge i sängen och veta att när jag kommer hem igen är nog chansen jävligt stor att han inte är mitt enda barn nå mer :P
Jag hittade inge ätbart att äta hemma som föll mig i smaken så jag hade bestämt att vi skulle stanna av i norrfjärden så jag skulle få trycka i mig en korv och dricka en stoooor cola, men det var ju såklart stängt. Så jag fick lite småpanik över att föda barn och inte ha nå mat i magen.
Sen så hände ju de som ingen gravid kvinna med värkar vill vara med om, punktering..
bortanför storheden tro ja de va, hade ganska fullt upp med att andas och försöka slappna av. Plus då ha lite småpanik för att vi inte skulle ha nått däck eller domkraft.
Men tur jag ha hitta rätt karl! Jag tror de tog två-tre minuter så hade han bytt däck, så där jagade ja upp mig totalt i onödan :P
Sen va vi på rull igen, jag tror vi var på förlossningen strax före 07.00 nångång, och då fick jag ligga i ctg en stund. Jag var då öppen 4-5 cm.
Sen fick vi fika på BB eftersom jag var tom i magen, så det löste sig ju också :)
Jag fick sen ett rum på förlossningen där vi fick lägga in våra grejer, och byta om. Till en sån där ursnygg vit skjorta, och såklart utan bh. Nått jag inte är bekväm med alls! Har man stora pattar så äre int så jäkla kul att vara utan lite stöd :P
Fick panodil och lägga mig i ett badkar. Såklart så hade jag Johan med mig som passade upp mig, fyllde på med varmvatten och ba allmänt passade upp mig.
Sen blev jag lite dåsig av all värme så jag ville kliva upp, jag skulle tro klockan var halv 9 då.
Fick börja med lustgas, jag kände att jag kunde faktiskt hantera värkarna utan. Inte så att dom var icke-smärtfria eller så, för ont gjorde de ju såklart, men det var int så att jag ville dö riktigt än. Men jag tänkte att lika bra börja köra med lustgasen då man får, varför ha ont i onödan? Eller, den tar ju egentligen inte bort nån smärta, men det är ganska skönt att efter en ond satavärk få bli lite lullig i skallen:)
Jag kämpade på, med johan breve mig såklart och utan han hade de fan inte gått! Han masserade mig på ryggen, hjälpte mig när jag var tvungen att stå upp  (för att ungen skulle rotera ner fortare) vilket var skitjobbigt när man fick värkar, han gav mig dricka/äta, han pushade och sa dom absolut rätta sakerna. Han höll handen och kramades. Helt exemplarisk karl att ha med sig på en förlossning!
Jag skulle tro att runt 11 tiden så kom en barnmorska in och kollade hur öppen jag var, vilken var 5-6 cm och frågade om jag ville ha EDA (epidural) men jag sa att jag ville prova en stund till utan. Hon sa då att det är nog dags att sätta in en för annars kan de blir för sent, sen gick hon ut igen. Så jag låg och kämpade på en stund till och Johan tryckte på om att han tyckte jag skulle ta EDA för att slippa ha ont. Så jag övervägde och tryckte på knappen så hon kom in igen och sa att jag ville sätta en EDA.
Doktorn kom in, och då hade jag riktigt ont. Precis som med Timo så var då ganska borta pga all smärta så ja minns väldigt lite från de dom satt in den. Annat än att de gjorde JÄVLIGT ont, med Timo så touchade han en kota så de kändes som att hela ryggen knäcktes, den här gången så tryckte han in luft (enligt Johan) så det kändes som jag fick elstötar i hela ryggen. (Johan berättade att doktorn försökte vara nån lustigkurre å skämtade om allt men jag hörde ju som ingenting) Så ja låg ju å åmade mig, sen när de va klart så sa jag till Johan att det kändes som jag kröjma för ingenting å kände mig jätte fjantig som skulle gnälla så jävulst.
Men han sa de att jag förstår dig för jag har fan också gnällt om de ha vare jag som låg där..
Sen så avtog alltihop, jag hade inte ont längre! Skönt på ett sätt, men nog fan äre småjobbigt då de ska dra ut på de. Så inga värkar, vilket innebar att jag och Johan powenapade en timme tro ja, kring 12 kom dom in och frågade hur värkarna var, men jag hade ju inga. Så värkförstärkande dropp satte dom in (fick ja även göra me Timo efter EDA) jag var då öppen 5-6 cm så de hade inte hänt så mycke. Jag var tvungen stå upp för att bäbisen skulle rotera ner fortare, eller få lite hjälp på traven. Det var jätte jobbigt, jag mådde så jävla illa att jag trodde jag skulle kräkas flera gånger (som jag gjorde me Timo) men inge kräk. När jag tillslut kände att jag höll på att svimma av så bad jag om att få lägga mig ner, så ja låg ett tag och tänkte nä.. Ja måst få fart på detta, så jag snodde mig på alla fyra. Jag hade egentligen aldrig ont i magen när jag hade värkar, utan jag hade mer ont neråt i murran. Lite småskitnödig, och ett jäkla tryck neråt. Kändes inte som att nått skulle ut än, utan de tryckte bara å gjorde jäääätte ont. Så lustgasen var ett måste, hade aldrig klarat mig utan den heller när dom kände hur öppen jag var, och när dom satt in elektrod på ungens huve, och när dom tog hål på fostervattethinnan (kring 10 tiden) och en värkavkännare i min livmoder. HELVETETS JÄVLAR va ont de tog! Tammefan ondare än värkarna..
Hursom hellst, vid 1 tiden (efter jag ätit lunch i varje fall, men jag minns inte alls vilken tid jag åt) så sa min dåvarande barnmorska adjö för hon slutade för dagen och berättade att en jätte gullig tjej skulle byta av henne som hette Hanna. Jag blev helt överlycklig och sa att de kan vara hon då som var me på Timos förlossning!
Jo hon var finska, mycke riktigt! En ängel kom in i rummet! Världens bästa barnmorska, så jag å johan blev riktigt glada! :)
Sen så ökade dom på värkförstärkandet och jag bad om att få in en sån där pilatesboll att sitta på, få se om de hjälpte lite grann att skjuta ungen neråt. Johan sprang och hämtade en, och Hanna satt in en värkavkännare på livmodern så jag gatt vila en stund efter de för som sagt de gjorde jätte ont. Medans jag vilade hade jag ju dom där konstiga värkarna, jag hade inte ont i magen alls faktiskt. Bara att de tryckte neråt, jätte mycke och jätte ont.
-Ska de verkligen vara så här? Kände jag aldrig me Timo..
-Jomen jag kan undersöka dig får vi se hur du ligger till!

-Eh, det är knappt 1 cm kvar sen är du helt öppen så jag måste springa efter lite folk nu!

Så int hann ja sitta på nån boll int, Jag började känna att nu jäklar bär de av!
Jag såg folk förberedde grejer runt om mig och jag tog bara tag i Johan och sa att nu jävlar kommer de nå!
Det tryckte på uta bara fan, å så var då krystarbetet igång. Det som jag tycker är absolut värst, jag kan ta värkarbetet med en klackspark. Men fyfan när ungen väl ska ut, det är de värsta. Smärtan går inte att beskriva med ord, och den här gången gjorde de ännu ondare än me Timo!
Jag minns inte hur många värkar det tog innan han var ute, jag skulle tro 5-6 stycken. och att hela värkarbetet tog 20-30 min. Kan uppdatera här sen när jag har journalen i handen!

Johan höll handen min och stöttade mig till tusen! Hanna var underbar, hon visste ju att jag var jätte rädd för själva krystandet så hon stöttade också. Jag minns att hon bresade upp hela härligheten med händerna och att hon tog i gode mycke, antar att hon skulle hjälpa till för att det skulle gå fortare. Jag vet att jag skrek som en idiot, för jag hade ont i halsen sen. Och att jag skrek flera gången "DET GÖR OOOONT!!"
Minns också att när sista värken kom så pressade jag ju såklart uta bara fan och de bara sprutade blod/vätska/grejs så jag hörde hon sa "Åjdå!" sen så slank han ut och det var den SKÖNASTE känslan jag var me om. Självklart hade jag ju ont men ååh, få slippa känna hela nederdelen brinna upp! För som sagt, den här gången gjorde de mycke ondare än me Timo och att värkarbetet var kortare krystarbetet var längre den här gången. Värkarbetet med Timo var ju ändå 27tim. (om ja minns rätt så var krystarbetet 20min)
Nu så tog det 12 tim.
Men att EDAn tog bort all smärta i magen och att jag bara kände trycket neråt i murran tycker jag var skitfränt, och att de helt plötsligt från ingenstans var dags att trycka ut han! Snabbt gick de och varken jag eller Johan hann riktigt va me på slutet. Johan började storgrina och såklart hakade jag på, men jag grät faktiskt mest för att det var så jävla skönt att slippa ha en sprickande murra! För känslan när man känner nått varmt, blött bara åker ut efter att ha kännt sig sprickfärdig är så jävla skönt, som när man ha spänt sig i sinne och sen bara slappnar av i kroppen. Underbart! Sen när dom lyfte upp han så var snoppen de första jag såg, så ja behövde aldrig fråga va de blev :) Sen fick jag upp han på bröstet och kände såklart att han var lite större än va Timo var när han kom :) Johan och Hanna slog vad om vad han vägde, å såklart hade Hanna rätt. Märks att hon ha jobba me detta ett tag då hon kan känna vad vikten är ;)
Så 3800g och 51 cm lång. Klockan 15.04 slank han ut!
Så lik sin storebror, den enda skillnaden är näsan. Annars så ser han likadan ut som Timo gjorde!
Vi fikade den berömda fikabrickan, tog kort, ringde till nära och kära och myste till tusen! Sen fick jag äntligen duscha, och det var gudomligt! Å få ta på mina egna kläder.
När Timo kom var jag riktigt obekväm me att duscha direkt efter, för jag var så jäkla rädd att de skulle göra ont. Å jag var inte lika snabb heller på att ta på mina egna kläder utan gick i dom där förbannade vita skjortorna för jag visste inte man fick ta på sig sina egna kläder:P
Jag började känna att jag inte mådde såbra när jag hade klätt på mig, och skyndade mig efter en kräkpåse och spydde som en gris. sen lämnade vi förlossningsrummet då klockan var runt halv sex, och fick ett rum på BB. Jag kände då vi flyttade oss att jag mådde inte riktigt hundra, men jag fick in min middag och johan satt med mig medans jag åt. Det var de godaste jag ätit för ja va ganska hungrig. Biffstroganoff och potatis, hur gott som hellst! Men, dröjde inte många sekunde innan jag spydde upp alltihop och besvikelsen var stor :P
Jag fick faktiskt inte behålla nån mat på hela kvällen så ja drack bara vatten och försökte sova. Var hur slut som hellst, minns inte att jag var så trött efter Timos förlossning. Visserligen hade jag Johan med mig då, för han fick åka hem kring 19 tiden för att ta hand om Timoplutten hemma. Så då blev jag å minsta lillemannen själva på bb.
Hade redan bestämt mig att jag skulle åka hem på morgonen, för jag hade ju som allt jag behövde veta i min ryggsäck för det var ju inte så länge sen Timo var så liten :P Å jag behövde som ingen hjälp med amningen heller, så jag tror dom på bb visste knappt att jag var där, jag var in å försökte få i mig lite fika på kvällen annars så var vi på rummet å sov och bara myste.
På morgon så steg vi upp kring 9, fick fara direkt på läkarronden och sen fikade jag litegrann och då kom Johan och Timo för att hämta hem oss :) Så kring 10 tiden dagen efter åkte vi hem :)
Me Timo stannade vi 3 dygn, men då var de lång vatten avgång (infektionsrisk) och jag var förstföderska så de va ganska skönt att få hjälp och stöd med amningen då man inte kunde nå, och då var Johan me hela tiden:)

Vafan, snart är ju denna plåga över!? Men jag vill int! Det är så jävla mysigt å speciellt å va fet och ha nått som lever och bökar i magen! Buhuu..  Liite till bara!

Som sagt, länge sen jag uppdaterade hära men så äre när man ha småbarn kring bena!

Vars ska jag börja?
Sist jag skrev var jag i v 25, alltså 10-11 veckor sen.
Jag har fortfarande ont, å ondare! Att vända sig i sängen är en kamp kan jag säga, tur jag har fin karl som vaknar på natten när jag åmar mig och halvgråter för ja int ä se vända på mig eller ta mig upp när jag ska på toa så han är så snäll och hjälper och knuffar lite ;)
Har foglossning i symfysen (murrbene), rygg och ljumskar. Men det blev en jäkla skillnad att byta skor!
Jag schåda ju och går me Timo på dagis och när de ska småhandlas, och jag blev såklart sängliggandes efter en sån tur, men när ja la bort mina platta pumaskor och börjat använda mina löparskor (adidas) så har jag faktiskt inte alls fullt lika ont! Så de gör visst mycke ändå va man ha på fötterna, nått som J har tjatat på mig om i år. Men ja ha som int vare så jäkla brydd :P
Jag är uppsvullen i både händer, fötter och ben. Något jag inte minns jag var nått överdrivet iaf me Timo. Så jag går med stödstrumpor nu. Ringarna på fingret har jag fått plocka av för ja ha svulle så pass..
Jag är dock inte öm i tissarna alls=) och det var ja me Timo, de minns ja ;)
Å större är jag. Det vet ja, fast jag har samma vikt som me Timo, samma SF mått :) Å de känns jäkla skönt, jag har större mage och då känner man sig ju automatiskt fetare, så ja ha vare jätte orolig över min vikt å så, men då vi såg på kurvan hos Bm att jag ligger som me timpen så känns de så mycke bättre, dock kan jag kanske förvänta mig bli lite tyngre i och med jag samlar på mig mer vätska nu.
Men hittils äre 12kg + på vågen ;) hähä!
Tiden har gått 1983845876ggr fortare den här graviditeten än me Timo. Jag vill inte sluta va gravid än! Ska jag få försöka N J U T A dom sista fyra veckorna nu, trots det är svårt för jag längtar ju såklart efter en normal kropp och kunna röra mig på ett annat sätt..

Lillplutt är dessutom fixerad. Dock senare än va Timo gjorde, han fixerade sig kring vecka 32-33. Å det är nått jag också pustar ut över, för jag ha i mitt stilla sinne vare lite orolig om den inte fixerar sig, då blire ju vändningsförsök å funkar inte de, jaa.. då äre kejsarsnitt! Å det är de absolut sista ja vill!
Vill känna den där förbannade brännande känslan i murran igen då ongen ska ut ;P Eller som min barnmorska sa när Timo skulle klämmas fram "Visst känns det som det är djävulen som härjar där nere?"
Däremot så KÄNNS de att den ha fixerat sig. Trycker neråt nå kopiöst när man går, å i synnerhet om ja är piss nödig:P

Jag äter lite järntabletter också, ungefär varannan dag. Jag har inte dåligt järnvärde, men det får inte sjunka mer. Så vare inte me Timo. Då var de jävlat högt å fint järnvärde :)
Det är så kul attt jämföra hur de va me han och hur det är nu :) Å det är faktiskt stor skillnad:)


35+2. Fyfan va fet jag är!
måst ba dra ett kort från då jag nästan nyss fått plus på stickan:) (7+3)

---

v. 37

Bebisen lägger fortfarande på sig – ungefär 28 gram om dagen. Den väger kring 2,7 kg och är ungefär 47 cm lång. Vid den här tiden kan du eventuellt känna att bebisen rör sig nedåt och trycket i den nedre buken ökar. Detta gör att dina lungor och din magsäck får mer utrymme och det kan bli lite lättare att äta och andas.

Det kan däremot bli jobbigare att gå – för en del kan det kännas som om bebisen är på väg att ramla ut! Det fortsatta trycket på blåsan gör att du kan behöva gå på toa ofta. Fortsätt äta bra, både för din skull och bebisens. Läs vår kostguide om du vill ha inspiration.

I slutet av denna vecka anses du fullgången och bebisen kan i princip födas när som helst från denna tid. (Mellan 37 och 42 veckor räknas graviditeten som fullgången – innan 37 veckor anses bebisen underburen och efter 42 veckor överburen.)

Du kanske har märkt att brösten läcker lite. detta är helt normalt. Dina bröst har börjat producera den mjölk som kallas kolostrum eller råmjölk och som ger ditt barn en bra start. Om du känner att förlossningen börjar, kommer din barnmorska att undersöka livmoderhalsen. Hon kommer att se om den har börjat utplånas (bli tunnare) och dilateras (öppnas).


(Går inte att lägga till nån bild för blogg.se är så jävla muppigt nu ..)

hähheu, det märks att man ha lite annat för sig då man ha en liten herre att ta hand om :P Man hinn int riktigt ta sig tid å sitta å uppdatera hära :)
Mycke ha säkert hänt, men ja minns int så mycke av de. Jag försöker sova och vila de mesta ja kan för kroppen min vill int riktigt hänga me i svängarna alls :/

Vi ha vare i Malå över påsken, kört skoter och myst massor!
Ni får se i bilder!

De va ett jävla tag sen sist jag skrev nå överhuvudtaget, mycke ha hänt! :)
Mitt lilla hjärta ha fyllt ett :) eller i skrivande stund är han faktiskt 14 månader! Han utvecklas för varje dag som går, men jag tycker ändå att han är fruktansvärt långsam. Han går inte än (!!), han kan men så fort han inser att han inte har något stöd så POMP sätter han sig ner. Han har gått själv 2 meter då han var suuuuuperarg när jag skulle lämna han på dagis, som han också har börjat. Inte populärt från hans sida, mycke grin vid lämningar vilket ha gjort att jag faktiskt mått jätte dåligt, för det är inte kul lämna sitt barn gråtandes för han inte vill att jag ska gå. Men det har gått bättre och bättre! Han kan säga Mamma och kisse (tisse), han jävlat äääälskar att åka skoter med sin pappa! Fyfan vilket jäkla liv de blir då J måste ställa bort den eller att den inte vill gå mer (vi ha skaffat oss en lynx finlandia gammelhärk som famlijeskoter), höhö! Grin kalaaaas, grin kalaaaas!
Att vara ute överhuvudtaget tycker han mycke om, så det är ju en fördel på dagis när dom är mycke ute!  
Nalle Puh på film är en storfavorit, när man slår igång de på morron så skiner hela jäkla ungen upp! Fattar int hur man kan bli så betuttad i en film, för han ha sett samma film jaa.. säkert 2 månader i sträck. Nu ha ja faktiskt fixat lite nya filmer, för man blir ju lätt mongo som vuxen å se samma film miljoners gånger..
Vi på saltkråkan är också poppis, sen kommer Barnen i bullerbyn. Ja! Han får se mycke film, men det finns en anledning och jag kommer till den ;)

Nu i september/oktober så infann sig en känsla i mig att jag kanske ska göra ett grav. test!
Å mycke riktigt, de plussade så de skrek om de! :)
Så den 16 juni förväntas vi få en liten knodde till! Vi fick inte veta kön på UL å lika lycklig blev jag, för de mest spännande me de hela är ju att inte veta! :)
Ska bli riktigt kul, spännande och såklart är man livrädd för hur man ska kunna ta hand om två småbarn. För Timpobert är ju inte så fasligt gammal, han är 1 år å 7 månader då han får ett syskon, men det ska nog gå bra! Andra ha ju överlevt, så nog ska jag också göra de :) eller, vi ! :)

Det som jag inte är lycklig över för fem öre är att jag nu redan fått en släng av foglossning och rygg ont till förbannelse! Jag började ju om å jobba 7e januari, och jag blev halvtidssjukskriven redan efter en vecka. Och nu på torsdag bär de av till läkarn för att bli heltidssjukskriven. För jag fixar fan inte detta, har ju redigt tungt jobb.
Så en till grej som är ganska jobbigt är ju att när jag lyfter och ha mig så kommer ju sammandragningar som gör äckelont, det känns inte okej. Kan ju säga att jag känner mig gode jävla värdelös, men jag rår ju inte för de heller..
Det strålar ner i lår och i murrbenet, man vill bara grina. Ont i ljumskar så fort man rör benen och ryggen (svank och nedre del av rygg, övredel av rumpa) värker ständigt. Så jag måste tyvärr kasta in handduken redan nu, men folk ska då inte säga att jag inte har provat!
Jag lyfter ändå 20-30kg slang i axelhöjd typ 10-15 gånger per skift, sen klättra 3 meter upp på tankar och sitta länge och köra. Inte skonsamt mot en med foglossning, believe me..så DÄRFÖR blir de mycke tv tittande för lilleman då jag försöker ligga ner, det är som de enda som är "bekvämt", men det är fan inte bekvämt heller..

Hade planer på att sälja skotern också, eftersom jag är på smällen och lär knappast köra nå i vinter och inte sen heller på ett år eller två. Men nu tvekar ja.. funderar på att ge den till J så han ha nått å köra me på vatten. Men pengar behövs, kan jag säga! velarN! 

Ska ju såklart börja uppdatera om graviditeten också, men det gör jag i en annan kategori som sist :)

Här kommer lite bilder i spridda skurar från senaste tiden;

Småsnuvig lillplutt=)


Glad ettåring på självaste födelsedan! ;D

Har jävlat nyligen vare dödssjuk i förkylning, nu kommer de nog tillbaka! Ha bara under kvällen blive snorig och ha känningar i halsen, äre inte knä så bli man sjuk..
Timpen är också risig, han snorar men har då ingen feber (tack å lov!)
sover dåligt, fyfan vilket helvette de va natten till idag, bläh.. Fick stiga upp 4 å göra välling för han var helt otröstlig.
Han ha skite 5 bajsblöjor idag också, så jag vet int om de är tänder på G eller om det är all frukt han äter..
Lär nog bli varse..
Å som sagt, byta blöja på han är ingen barnlek.. Phew!

Har surrat med min syster idag <3 det var behövligt för hon saknar jag.
Min lillebror också, som är typ 100 mil häirfrån :(

Mamma kommer som sagt i helgen, så nu får jag ladda i mig mycke föräldragos :) Pappa va ju här i helgen, å nu kommer mammsen :)
Så det som är inplanerat är kolla på bilbarnstol, fara på storheden och dra en ragg på badhuset :)
Sen såklart ska jag hjälpa maken med allt som är nödvändigt nu, ska passa på när vi har barnvakt!
För det är verkligen bristvara här, vi har inte så mycket kompisar och dom vi har vill vi int direkt kasta våra ungar på, dom har nog med sitt..
Min familj är drygt 20 mil bort åt bägge hållen :P  Så vi är som ensamma här, men vi klarar oss :)

Nä, nu ska jag snyta mig, borsta tänderna och lägga mig å se 70show, för de får mig på glatt humör! Sen zZzova!
Förhoppningsvis sova bort den här jävla förkylningen, om det är möjligt med skrutten som också sover dåligt.
Imorrn kom maken hem från jobb, så bara ladda batterierna ;)

tjing

Nu har jag tage tummen ur röven och ska fara å provträna med instruktör på Artic gym, varför jag valde ett gym i Öjebyn är för att man får in ett simkort också, vi har ju s.t.a.r här uppe, typ 500m härifrån, men det är inget badande där inte och dyrare.
He bli nog bulla! Men får se hur länge min motivation håll i sig, med tanke på att jag börjar snart om å jobba också. Men vill man va fin får man lida pin!
Knät känns då bättre också, svullnaden har nog gått ner varför det går faktiskt bra att gå, men gå nerför i trappor å så går inte så bra, så det är väll på god väg, igen..

Sandra å Tomas var förbi och tog en kaffekopp eller två och käkade äppelkakan jag faktiskt bakat åt dom ;)
Sen att dom vare hela jävla dan i Sunderbyn och sen ändå ides köra hit var gulligt :) hihi!
Men framför allt roligt! Det är alltid roligt ha dom på kaffe här! Som jag sa till Sandra, vore de int för att he ä Js ex så hade nog hon vare min b f f ;) Hahah! ;D

Peppad är jag också då jag pratade med maken i telefon och suttit å planerat hur vi ska göra me alla rum, vi ska nu kanske till och med i helgen om vi får tillåtelse av lilla damen i huset kasta ut hennes våningssäng och plocka in en "riktig" säng, så får hon lite förändring i rummet också! Så ska J börja lite smått att slita upp golvet, sen äre bara bära ut garderoberna och öppna upp dörren som är tapetserad över.
(Lilla damens rum och vårat gästrum som ska bli Timpens rum har nämligen en dörr mellan sig. Så det är inte separata rum. Som vi nu ska göra dom till så ungarna får var sitt)
Så he kanske börja hända lite grejer här!

Nu har jag äntligen tagit kort på hur hallen ser ut, det är inte färdigt men snaaaart!
(lite synd också att jag inte har en före och efter bild, men där den vita garderoben har stått hare vare en vägg och en dörr in till ett kallskafferi, och fönstret breve ytterdörrn har inte funnits där tidigare heller, ej heller klinkersgolve)

Å i helgen kommer som sagt min mor hit! Så det ska mysas! Och förhoppningsvis på Fredag ska vi pjutta på i Lilla damens rum (om vi får lov!)
Sen på Måndag ska vi på möte, som ni kanske har turen att läsa om i den andra bloggen (hära).
eftersom det kan vara känsligt, dock inte för mig. Men.. andra! Å som sagt, vill int ha ett andra världskrig (för våran del..) igen.

Nu ska jag hänga lite tvätt, sen gå å krypa ihop hos min lillkille :)

Sådärja, en språjkansh ny blogg, som dessutom inte är lösenordsskyddad ;)
Så jag ska hålla fingrarna och käften i styr, jag skall icket förarga någon!
Ska bara skriva sånt där som nyfikna, snokande människor vill veta. Typ vad jag åt till middag, hur stort lass skit de va i timos blöja, våran krånglande dator, vilket skitväder det är och Js snarkande!

Kan väll summera hur livet ser ut i dagsläget;

Våran hall börjar ta form, jag ha ringt elektriker idag som kommer i em och kollar över vad som ska göras, på lördag kommer min far och ska göra sista touchen. Så jag lär väll ha drage på mig tapetserarkläderna och kletar tapeter på söndag! Förhoppningsvis..

Vi har äntligen vinterstädat ute, så det ser inte ut som ett skrotupplag längre..

Jag har gått ner 5 kg, Whoppidoo! Jag väger nu lika mycke som jag gjorde INNAN jag kladde ut ongen min!

Julklappslistan är skriven å klar, nu ska de bara handlas.

Min älskade lillebror har flyttat till Årjäng!

Jag är jävlat stoltast över min mamma!

Jag gruvar mig över dagisspektaklet, läste på PT att det finns typ inga dagisplatser. Bröl, jag som var peppad på att börja om å kuska. Bråka med min älskade illaluktande olja, frussna slangar och fastkörningar! Sitta å vråla till radion och äta clementiner:) Men, i värsta fall får jag väl ta ut mina sista föräldradagar tills de finns dagisplats. Äh, he ordna sig!

Idag står babysim på schemat, min pojk är jävlat bäst! Helvette va han sprattlar å simmar å ha sig! Han hoppar från kanten och skrattar hysteriskt när man sjunger i grupp och kastar ungarna upp å ner i vattnet! Jag är typ världens gladaste mamma efteråt, för man blir så jäkla glad av å se ungen så lycklig å tycka nått är så kul!







Btw, det är 1 årskalas här den 24e november. Om nån är sugen på å komma förbi på lite fika, å såklart presenter till ungen min! ;D
Herregud, han fyller ett år.. ETT ÅR?!
vars tog min bäbis vägen?